Blogg C: När blir journalistiken fiktion?

Jag har läst Flickan och Skulden – En bok om samhällets syn på våldtäkt som är skriven av Katarina Wennstam. Boken handlar om hur samhället ser på kvinnor som blivit våldtagna. Katarina Wennstam återger en rad olika flickor och kvinnors berättelser. Hon skriver ingående om alltifrån skulden och skammen över att ha blivit utsatt för ett övergrepp men också förnedringarna som sker i rättsalen där åklagare, advokater och rättssamhället inte tror på dessa kvinnor.

Wennstam varvar med att återge kvinnornas berättelser från när de blivit våldtagna men också hur de olika rättsprocesserna sett ut. Hon varvar med att skriva skönlitterära journalistiska texter där man som läsare får en bild av dessa kvinnor och vilken ångest och lidande de gått igenom, med att skriva dokumentära texter vad som faktiskt skett och sagts i de olika rättegångarna och vad rätten bedömt i de olika målen. Sättet hon uttrycker sig på varvas genom hela boken med journalistiska texter och dokumentära texter vilket gör att jag som läsare blir otroligt insatt i vad som faktiskt skett i de olika fallen. Jag får som läsare veta utifrån flickornas berättelser för att sedan läsa hur rätten faktiskt bedömt fallen. Boken är från 2002 men har kommit ut i en uppdaterad version från 2012 där hon i slutet av boken gått tillbaka till olika kvinnor för att återge hur de mår idag, hur de gått vidare och hur utvecklingen skett inom lagstiftningen.

Att boken går under ”new journalism” eller ny journalistik finns det inga tvivel om. Begreppet ”New journalism” kom i början av 1970-talet och idag kanske det inte känns så ”nytt” som det faktiskt låter på namnet då det nu känns som ett ganska etablerat begrepp inom journalistiken. Under 1970-talet valde den nya generationen av journalister att låna berättarteknik av romanförfattare och på så vis förnyades då tidningsreportaget. Jag gillar detta journalistiska sätt att skriva på och det finns många fördelar med denna typ av journalistik. I Flickan och Skulden är det flera avsnitt där man får en väldigt beskrivande miljöbild av olika händelser och man blir också otroligt insatt vad som hänt i de olika fallen. Miljöbeskrivningarna i boken är många och detaljerade. Jag har lärt mig väldigt mycket av boken, hur rättsprocessen ser ut och hur ofta man inte tror på en våldtagen kvinna, vilket är skrämmande. Katarina Wennstam ger mig som läsare en väldigt klar bild av vad som hänt.

Boken Flickan och Skulden kan nog både placeras som ”litterär journalistik” då den kan läsas som en skönlitterär bok men den kan nog också placeras som ”journalistisk litteratur” då författaren gjort ett så ingående journalistisk arbete och grävt på djupet och är väldigt insatt i ämnet. Hon har som journalist följt många rättgångar och intervjuat många kvinnor och flickor, deras anhöriga, tagit del av rättsprocesser, rapporter, förhör och har intervjuat flera advokater och åklagare. Boken känns som ett längre journalistisk reportage och därför tycker jag att den också kan placeras som journalistisk litteratur. I slutet har Wennstam också kommenterat och skrivit att boken kan vara som underlag i skolor för diskussioner och workshops kring ämnet för ungdomar. Fördelarna med denna typ av journalistik är att den går in på djupet i ämnet och jag som läsare lär mig otroligt mycket av denna typ av böcker.

Boken är mycket trovärdig då hon skrivit om kvinnors och flickors egna upplevelser men också blandat ut det med de rättsliga processerna och vad som dömts i rätten. Jag tycker ”new journalism” är mycket bra och jag som läsare får en större helhetsbild om vad som hänt. Man lär sig mycket och blir insatt. Man får en känsla av att komma nära författarens egna åsikter men också personerna i boken vilket jag uppskattar som läsare. Det är en väldigt tung bok att läsa men jag skulle ändå rekommendera den eftersom det är ett väldigt intressant, ständigt aktuellt och viktigt ämne att diskutera om.

Källor:

The Elements of journalism, What newspeople should know and the public should expect, Bill Kovach & Tom Rosenstiel

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vad-hette-det-sa-du

Blogg B: Etik i medierna

Yttrandefrihetsgrundlagen och tryckfrihetsgrundlagen är två av våra fyra svenska grundlagar. Det innebär att tidningar och etermedier har stor frihet att framföra vilka åsikter de vill och att trycka och sända de nyheter de anser är intressanta. Men trots att dessa lagar finns kan man inte publicera vad som helst i medierna, friheten är inte obegränsad. Pressens samarbetsnämnd har därför valt att ta fram ”Spelregler för press, radio och tv” där de pressetiska reglerna är samlade på ett och samma ställe och som är en riktlinje för journalister att gå efter. (Häger, 2009:112)

De huvudsakliga områdena som publicitetsreglerna berör är:

·      Ge korrekta nyheter

·      Var generös med bemötanden

·      Respektera den personliga integriteten

·      Var varsam med bilder

·      Hör båda sidor

·      Var försiktig med namn

Artikeln: Pressforskare: Medierna borde publicera namn oftare

I en artikel från Svenska Dagbladet i april 2008 debatterar Börge Hellström och Stig Hadenius om hur medierna bör publicera namn oftare. Pressforskaren Stig Hadenius menar att publicera namn på personer som är misstänkta eller dömda för brott kan skydda allmänheten, men det håller Hellström inte med om.

Stig Hadenius tar upp fallen med Engla och Pernilla som blev mördade av Anders Eklund och menar att om namnpublicering hade skett långt tidigare kanske mordet på Engla kunde ha förhindrats. Jag kan hålla med Stig Hadenius om att man kanske eventuellt får ta risken att oskyldiga pekas ut om man kan skydda människor från att bli utsatta för brott.

I punkt 15 i ”Spelregler för press, radio och tv” står det: ”15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.” I detta fall fanns det ett uppenbart allmänintresse och mordet på Engla kanske kunde förhindrats om medierna publicerat namnet på Anders Eklund. Hade namn och bild publicerats kunde allmänheten eventuellt larmat polisen och kunnat akta sig för denne kriminella man och Engla kanske kunde varit i livet än idag.

Hellström menar att allmänheten inte kan hantera information om vem gärningsmannen är och menar att ”folk tar hand om” gärningsmannen själva och på så vis begås fler brott. Detta håller jag inte helt med om. Idag är det väldigt lätt att som ”privatperson” kunna söka upp information på internet med hjälp av till exempel nätforumet Flashback där information plockas fram på mer eller mindre lagliga grunder. Därför tror jag inte att bara för att en tidning publicerar namn och bild på till exempel en kriminell att jag personligen tar tag i saken själv och går ut och begår brott. Hellström hårdrar lite när han säger att ”allmänheten” och folk generellt skulle ta tag i saken själv. Med dagens informationsflöde och hur lätt det är att själv få tag på opublicerade uppgifter på till exempel Flashback tror jag att dessa etiska gränser håller på att suddas ut lite. När det gäller kriminella och mördare tror jag dock att allmänheten vill ha tillgång till namn och bild på de kriminella som det handlar om för att själva kunna akta sig och eventuellt tipsa polisen. Polisen använder sig mer och mer av tips från allmänheten via sociala medier för att kunna gripa kriminella. Jag tror att de som ”själva skulle ta saken i egna händer” är en så liten del att man kan ta denna risk att publicera namn och bild.

Källor:

https://www.sjf.se/yrkesfragor/etik/spelregler-for-press-radio-och-tv

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pressforskare-medierna-borde-publicera-namn-oftare_1134415.svd

Häger, Björn. Reporter . En grundbok i journalistik. . Norstedts, 2009

Blogg A: Nyhetsvärdering

Den första nyheten jag valt är den som handlar om att Ryan Air nödlandar på grund av bränslebrist, direktlänk till artikeln http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15412654.ab.

Detta är bara en i raden av skandaler som har funnits kring detta lågprisbolag den senaste tiden. Varför denna nyhet får uppmärksamhet är för att det är ett välkänt flygbolag som många väljer att flyga med. Då det är ett lågprisbolag vet man om att det finns vissa villkor att flyga med dem men att de nödlandar för att spara in bensin pengar tar det till en helt ny nivå. Nyhetsrapporteringen och skandalerna som avlöst varandra kring Ryan Air är väldigt aktuellt just nu och nyligen skrev 500 000 en protest på Facebook mot att flygbolaget tar ut så dyra avgifter om man missar att skriva ut sina biljetter. Att de också nu nödlandar för att de inte tankar och riskerar människors liv gör att det blir en ganska så stor nyhet i svenska medier på grund av att det är många människor som flyger med detta flygbolag och det gör att man vill läsa om sådana incidenter som man till exempel själv kunde blivit utsatt för om man varit ombord på någon av deras flighter. Detta är en nyhet som attraherar läsarna och på Aftonbladets hemsida har nyheterna kring Ryan Air toppat som en av de mest lästa nyheterna den senaste veckan. Människor ska kunna identifiera sig själva med händelsen, och nyheter som ligger människor kulturellt och geografiskt nära intresserar dem mer vilket det stämmer i detta fall. Eftersom det är ett flygbolag som många svenskar reser med vill de också läsa om incidenter som skett med flygbolaget eftersom de kunde hänt dem själva.

Den andra nyheten jag har valt är den som handlar om en familj som miste sin son och ville använda bilden av apan ”Herr Nilsson” till sin sons dödsannons, något som stoppades av Saltkråkan AB, direktlänk till artikeln http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15443102.ab

Nyheten handlar om att föräldrarna ville använda bilden av apan ”Herr Nilsson” i sin sons dödsannons eftersom han älskade allt som hade med Pippi Långstrump att göra. Detta stoppades av företaget Saltkråkan AB som äger bildrättigheterna och försvarade sig med att det var i linje vad Astrid Lindgren själv ville, hon ville endast att bilderna skulle användas i koppling till Pippi Långstrump och inte något annat. Denna nyhet upprörde många och så även många kändisar, bland annat Camilla Läckberg skrev ett öppet brev om detta. Varför denna nyhet engagerar så många svenskar är för att den ligger oss varmt om hjärtat. Människor ska kunna identifiera sig med nyheter, då denna nyhet ligger människor kulturellt nära gör att den får stort utrymme i medierna. De flesta svenskar är uppväxta med Astrid Lindgrens berättelser och sagor och förknippar dem med glada minnen från sin egen barndom. När en familj mister sin son och vill använda något så oskyldigt som en bild från Astrids sagovärld och inte får det, gör att många blir intresserade och vill läsa om denna nyhet.

Journalistik HT-12