Blogg C: När blir journalistiken fiktion?

Jag har läst Flickan och Skulden – En bok om samhällets syn på våldtäkt som är skriven av Katarina Wennstam. Boken handlar om hur samhället ser på kvinnor som blivit våldtagna. Katarina Wennstam återger en rad olika flickor och kvinnors berättelser. Hon skriver ingående om alltifrån skulden och skammen över att ha blivit utsatt för ett övergrepp men också förnedringarna som sker i rättsalen där åklagare, advokater och rättssamhället inte tror på dessa kvinnor.

Wennstam varvar med att återge kvinnornas berättelser från när de blivit våldtagna men också hur de olika rättsprocesserna sett ut. Hon varvar med att skriva skönlitterära journalistiska texter där man som läsare får en bild av dessa kvinnor och vilken ångest och lidande de gått igenom, med att skriva dokumentära texter vad som faktiskt skett och sagts i de olika rättegångarna och vad rätten bedömt i de olika målen. Sättet hon uttrycker sig på varvas genom hela boken med journalistiska texter och dokumentära texter vilket gör att jag som läsare blir otroligt insatt i vad som faktiskt skett i de olika fallen. Jag får som läsare veta utifrån flickornas berättelser för att sedan läsa hur rätten faktiskt bedömt fallen. Boken är från 2002 men har kommit ut i en uppdaterad version från 2012 där hon i slutet av boken gått tillbaka till olika kvinnor för att återge hur de mår idag, hur de gått vidare och hur utvecklingen skett inom lagstiftningen.

Att boken går under ”new journalism” eller ny journalistik finns det inga tvivel om. Begreppet ”New journalism” kom i början av 1970-talet och idag kanske det inte känns så ”nytt” som det faktiskt låter på namnet då det nu känns som ett ganska etablerat begrepp inom journalistiken. Under 1970-talet valde den nya generationen av journalister att låna berättarteknik av romanförfattare och på så vis förnyades då tidningsreportaget. Jag gillar detta journalistiska sätt att skriva på och det finns många fördelar med denna typ av journalistik. I Flickan och Skulden är det flera avsnitt där man får en väldigt beskrivande miljöbild av olika händelser och man blir också otroligt insatt vad som hänt i de olika fallen. Miljöbeskrivningarna i boken är många och detaljerade. Jag har lärt mig väldigt mycket av boken, hur rättsprocessen ser ut och hur ofta man inte tror på en våldtagen kvinna, vilket är skrämmande. Katarina Wennstam ger mig som läsare en väldigt klar bild av vad som hänt.

Boken Flickan och Skulden kan nog både placeras som ”litterär journalistik” då den kan läsas som en skönlitterär bok men den kan nog också placeras som ”journalistisk litteratur” då författaren gjort ett så ingående journalistisk arbete och grävt på djupet och är väldigt insatt i ämnet. Hon har som journalist följt många rättgångar och intervjuat många kvinnor och flickor, deras anhöriga, tagit del av rättsprocesser, rapporter, förhör och har intervjuat flera advokater och åklagare. Boken känns som ett längre journalistisk reportage och därför tycker jag att den också kan placeras som journalistisk litteratur. I slutet har Wennstam också kommenterat och skrivit att boken kan vara som underlag i skolor för diskussioner och workshops kring ämnet för ungdomar. Fördelarna med denna typ av journalistik är att den går in på djupet i ämnet och jag som läsare lär mig otroligt mycket av denna typ av böcker.

Boken är mycket trovärdig då hon skrivit om kvinnors och flickors egna upplevelser men också blandat ut det med de rättsliga processerna och vad som dömts i rätten. Jag tycker ”new journalism” är mycket bra och jag som läsare får en större helhetsbild om vad som hänt. Man lär sig mycket och blir insatt. Man får en känsla av att komma nära författarens egna åsikter men också personerna i boken vilket jag uppskattar som läsare. Det är en väldigt tung bok att läsa men jag skulle ändå rekommendera den eftersom det är ett väldigt intressant, ständigt aktuellt och viktigt ämne att diskutera om.

Källor:

The Elements of journalism, What newspeople should know and the public should expect, Bill Kovach & Tom Rosenstiel

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vad-hette-det-sa-du